Min tystnad och folk tar över its Killing me?. Om någon frågar mig ngt. Låt mig få prata även om det låter fel eller om jag inte får ut ord eller vad det nu kan vara. Ni tror att ni hjälper.... När ni pratar åt mig. Pratar över huvudet? det gör inte det. Det har aldrig gjort det och det kommer aldrig göra det heller... Det slutar in mig ännu mer.... Usch ångest laddat ja...fryser o skakar efteråt när det blir så här???.. Hatar att inte kunna säga ifrån...hatar att aldrig kunna stå upp för mig själv! Suck på mig själv!! Dags att ringa kuratorn...?

Min tystnad och folk tar över its Killing me?. Om någon frågar mig ngt. Låt mig få prata även om det låter fel eller om jag inte får ut ord eller vad det nu kan vara. Ni tror att ni hjälper.... När ni pratar åt mig. Men det gör inte det. Det har aldrig gjort det och det kommer aldrig göra det heller... Det slutar in mig ännu mer.... Usch ångest laddat ja...fryser o skakar efteråt när det blir så här???..

Nu har vår lilla söta Bella kommit. Så nu har vi 2 små vackra barn. Kan inte förstå det har gått så fort. Det känns som det var igår jag fick reda på att jag vänta ett till barn och att vi skulle bli 2 barnsföräldrar.


Nu sitter jag fast i vår bajs lägenhet högst upp. Funderar på hur jag kan ta mig ut från lägenheten. Jag vill ju få ut mig själv och barnen få lite frisk luft. Men i helskotta hur? Jag som är så liten kommer nog ramla eller tappa våra barn i trappan. Blää jag känner ju själv att man blir som gröt i hjärnan. När man inte igår ut. Tindra måste känns likadan... Dok känner jag mig så pga amninghjärna. Tindra måste få tråkigt att mesta dels sitta framför tv.n även om hon sitter o tittar då snällt. Men ändå. Jag känner mig tråkig?

Det är jag just nu. Att bryta ett mönster som jag har burit som en vana hela livet. känns konstigt, overkligt, kompliserat och verkligen förvirrande. Jag märker verkligen det mönstret som jag har allt mer o mer. Det är som att jag är där och nu men samtidigt som jag inte är det. Känns som om den här "rädslan" tar över. Att man nästan glömmer bort att leva och att man är där i bubblan hela tiden och missar massor... I livet...o att allting bara rusar iväg...

Varför vänta med att leva?
Varför vänta med att skaffa barn?
Varför ska ekonomi liksom bromsa allt?
Varför inte ta risker?
Livet är aldeles fort kort för att tveka, vara osäker, olycklig och gå vänta på att något ska hända.
Ta tag i dit liv här och nu! Vad är din första tanke som du vill göra just nu? Gör det! låt ingenting stoppa dig. Det finns alltid ett sätt.. Se inget omöjligheterna utan möjligheterna.

Kramar :-)

Varför blir jag så stressad av att få hit folk. Även när det är mina vänner? Varför kan jag aldrig slappna av? Det har absolut inget med dom att göra. Allt ligger på mig vad jag är van med och ovan med. Att ha focusen och att rent allmänt ha folk hemma hos mig. Det hände väldigt sällan. Jag är obekväm med det helt enkelt. Men de ska jag ändra på. Det är ju så trevligt att ha folk hemma hos mig. Men obekvämligheten hemma måste dok med ändras.

Kramar

Att ta dom här stegen
Rädslan att människor i min omgivning inte kommer tycka om mig någon mer
Men det bevisar väl bara vilka som är äkta eller inte
Nu äntligen har jag tagit tag mitt liv. Att äntligen säga ifrån eller säga till någon har gjort mig ledsen
Det är enormt stort steg för mig
Jag tror att min inre blir bättre snart
Konflikten inom mig tar äntligen mot sitt slut snart eller det är bara början än

Stor kram till mig :-)

Jag skulle vilja vara sådan som kan stå på mig och säga vad jag tycker och inte vara rädd för att prata. Prata rent allmänt är en stress för mig. Som inte dom närmaste inte riktigt kan förstå. Därför blir jag oftast för stummad i alla lägen. I dom till ställningarna då man kanske vara i grupp och prata. Det kan vara bland okända människor även dom som jag bryr mig och min familj, släktingar ja olika. Det kan bero på vissa saker. Som har skrämt mig och som jag har upplevt hur en nära har blivit bemött på olika sätt. Samt att ngn kanske har pratat åt mig o dom lägerna som har gjort att jag har krympt som människa. Även om det kanske inte har menat på det sättet så har det ändå blivit fel totalt.... Ahja det är bra starta om och försöka hitta tillbaka på ngt sätt. Puss