Varför gör jag så här.... förstår om du aldrig någonsin kommer förlåta mig nu... Jag förtjänar att vara ensam. 

Du är så jäkla fin och underbar...fan för mig.... vill jag må dåligt? Sluta nu..... Jag söka mig... Jag ska inte blir bitter....jag ska bort från det här... bort från känslan...nu får jag skärpa mig. Jag kan bättre... Jag vet inte varför jag gör så här....förlåt mig 

Du försöker och jag förstör. Den som är underbar nu är du. Du ger verkligen allt . Har jag gett upp? Varför orkar jag liksom inte.....är det min tur nu? Allt är så övermäktigt. Det känns ibland som att det är bättre utan mig för barnen och dig. Känner som en usel människa när jag inte orkar ... allt känns bara tungt och jobbigt....förlåt mig. När jag är förvirrad och inte vet ibland själv vad Jag håller på med. Förlåt för jag tvekar. Förlåt för min känslor....Du förtjänar bättre.

När kroppen troligtvis säger ifrån..... Oro, ångest....usch kväljningar..  

Så kom du där och gav mig en bamsekram...Tack det lugnade massor. Fina du.