Direktlänk till inlägg 21 maj 2014
Jag skulle vilja vara sådan som kan stå på mig och säga vad jag tycker och inte vara rädd för att prata. Prata rent allmänt är en stress för mig. Som inte dom närmaste inte riktigt kan förstå. Därför blir jag oftast för stummad i alla lägen. I dom till ställningarna då man kanske vara i grupp och prata. Det kan vara bland okända människor även dom som jag bryr mig och min familj, släktingar ja olika. Det kan bero på vissa saker. Som har skrämt mig och som jag har upplevt hur en nära har blivit bemött på olika sätt. Samt att ngn kanske har pratat åt mig o dom lägerna som har gjort att jag har krympt som människa. Även om det kanske inte har menat på det sättet så har det ändå blivit fel totalt.... Ahja det är bra starta om och försöka hitta tillbaka på ngt sätt. Puss
Önska att det aldrig hade hänt. Även om jag är förlåten... Så har jag fortfarande inte gjort det. Jag ska leva med det tills jag dör. För jag fucking förtjänar det... Förstår inte kommer aldrig göra det. Varför du lever med mig ändå förstår jag inte...
När mina tankar blir bekräftade åter igen... Är det ända vägen ut att få ett slut... Så skulle det ens ha en betydelse då? Om jag försvann och blev tomhet i luften..... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|