Jag kan inta fatta att det är 5 månader sen jag förlöste T. Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. För ett år och 2 månader sedan vart jag med barn. Det är en så obeskrivligt att du är här och du är du. Du är så snäll T. Du är alldeles underbar och världens finaste bebis. Den banden mellan oss kan varken en bild eller ord beskriva. Jag älskar dig Tindra gumman<3

Nog med all ångest, oro och dåligt samvete. Sluta lyssna på andra. Nu är det bebis i första hand som gäller. Jag vill skapa och få rutin med Tindra. Innan jag känner mig bekväm med att lämna ifrån henne. Jag vill njuta av mitt barn, vilket jag inte har fått göra fullt ut. Genom allt måste och att folk ska få träffa Tindra lika mycket....men ligger det i mina händer att alla ska få träffa henne? Om man vill träffa henne får man faktiskt komma hit också...

En del väljer att ta den vägen som uppnår deras dröm. Medans jag har nog valt det som ligger extra varmt om hjärtat. Kärlek och familj. Vilken väg jag än tog så blev det bra. Visst det blir uppoffringar. Men man måste ju det. Annars är det ingenting värt. Men jag har nog inte lagt drömmar på hyllan än. Men om det inte blir så. Så gör det inget. Men mest jag bör lägga fokus på är mig själv. Att bli en stark och bättre människa. Jajamensan :-D

Att bara ständigt påpekar på vad man gör fel. När man försöker göra ngt bra. Leder till känslor och olustt till att ta tag i saker.....

kursiv text suckande och luften dräper ut ur mig. Orken försvinner bort....