Jag vet att jag var bara en tjej i mängden. Men den här klumpen i magen är stor.... Jag vill sluta tänka  på dig och jag vill sluta bryr mig om dig. Jag vill inte tycka om dig. Varför tycker jag om dig när du har behandlat mig som skit. Varför kan jag inte bara kasta iväg det. 

Varför gör jag så här.... förstår om du aldrig någonsin kommer förlåta mig nu... Jag förtjänar att vara ensam. 

Du är så jäkla fin och underbar...fan för mig.... vill jag må dåligt? Sluta nu..... Jag söka mig... Jag ska inte blir bitter....jag ska bort från det här... bort från känslan...nu får jag skärpa mig. Jag kan bättre... Jag vet inte varför jag gör så här....förlåt mig 

Du försöker och jag förstör. Den som är underbar nu är du. Du ger verkligen allt . Har jag gett upp? Varför orkar jag liksom inte.....är det min tur nu? Allt är så övermäktigt. Det känns ibland som att det är bättre utan mig för barnen och dig. Känner som en usel människa när jag inte orkar ... allt känns bara tungt och jobbigt....förlåt mig. När jag är förvirrad och inte vet ibland själv vad Jag håller på med. Förlåt för jag tvekar. Förlåt för min känslor....Du förtjänar bättre.

När kroppen troligtvis säger ifrån..... Oro, ångest....usch kväljningar..  

Så kom du där och gav mig en bamsekram...Tack det lugnade massor. Fina du.

Varför kan jag bara inte sluta gilla dig. Tack för dom varma och glada hälsningar på jobbet. Det värmer verkligen och lyser upp min dag.... Tack!

Ångest kommer från och till. 

Varför har jag sån ångest?

Jag kan inte sluta gråta och tugnt att andas.

Jag märker att jag drar mig undan och det är verkligen inte meningen.....

Tänk om det blir det samma. Tänk om jag och du inte kan ändra på oss? Tänk om det aldrig blir bra?

Varför försvinner inte oron o känslan inom mig?

Tänk om jag inte kan vara den för dig längre? Känns inte som jag kan lova ngt. Vad händer då?