Det är jag just nu. Att bryta ett mönster som jag har burit som en vana hela livet. känns konstigt, overkligt, kompliserat och verkligen förvirrande. Jag märker verkligen det mönstret som jag har allt mer o mer. Det är som att jag är där och nu men samtidigt som jag inte är det. Känns som om den här "rädslan" tar över. Att man nästan glömmer bort att leva och att man är där i bubblan hela tiden och missar massor... I livet...o att allting bara rusar iväg...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker tänka positivt. Jag har en helt okej hälsa. Jag röker inte dricker inte och håller inte på med droger. Jag är ingen dålig sambo bara för att jag drar mig undan. Det helt normalt att göra det när man inte mår bra.. vi är olika kring...

Omfattas med oro och ångest... Helger är så tråkiga jag vill at det ska hända saker.... ...

Önska att det aldrig hade hänt. Även om jag är förlåten... Så har jag fortfarande inte gjort det. Jag ska leva med det tills jag dör. För jag fucking förtjänar det... Förstår inte kommer aldrig göra det. Varför du lever med mig ändå förstår jag inte...

När mina tankar blir bekräftade åter igen... Är det ända vägen ut att få ett slut... Så skulle det ens ha en betydelse då? Om jag försvann och blev tomhet i luften..... ...

Nu har jag äntligen kommit i fass med plugget nu. Som jag har pratat om det så länge nu. Nu äntligen gör jag det. Skönt att jag har lagt bakom det hyfsat iallafall det kryper i på en ibland. Men det är verkligen bättre. 1.5 fokus på plugg o mig nu ??...