wikipedia

Social fobi karaktäriseras av att känna obehag eller rädsla i eller inför sociala situationer. Social fobi finns i två olika former, generell social fobi ochspecifik social fobi. I den generella typen upplever individen ångest i närvaro av andra människor, i den specifika typen uppkommer ångestreaktionerna vid vissa situationer, till exempel då personen ska hålla ett föredrag.^[1] Diagnosen kategoriseras som ett ångestsyndrom^[2] En person med social fobi försöker ofta undvika sociala situationer på alla möjliga vis. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet; social fobi är ett verkligt handikapp som förhindrar den drabbade att leva ett normalt liv.

Det kan vara mycket besvärligt att ha ett fungerade liv när man har social fobi; vardagliga saker som att jobba, gå i skolan, åka buss och handla är ofta väldigt jobbiga. Situationer där uppmärksamheten riktas mot personen kan vara speciellt jobbiga, som till exempel att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor. Därför börjar dessa personer ofta att isolera sig mer och mer. Detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre och värre på grund av att de inte träffar några människor och rädslan för sociala situationer växer.

Social fobi är en av de vanligaste psykiska störningarna. En amerikansk undersökning från 1994 visade att 13,3% av befolkningen någon gång under sitt liv uppfyller kriterierna^[3] för social fobi (ett mått som kallas livstidsprevalens), och studier pekar på att problemet är växande.^[4]. Ofta vet omgivningen inte om att en person lider av social fobi, eftersom personen lärt sig dölja det.

Nu kanske ni förstår? att jag tycker det är jobbig??

Men finns tandsköterska som behov då? 

Ehm... ja du, det vet jag inte och det bryr jag mig inte ett skit om. Får jag vill bli tansköterska. Jag kan inte och vill inte "som alla andra" bara plugga för pluggandes skull och bara för att det finns behov utav det. Utan jag måste vilja någonting om det ska gå framåt i studierna. Plus att jag har redan gått igenom det att plugga någonting som man inte brinner för. Ni kanske inte förstår mig och tycker det är konstigt... men jag kan tycka att det är konstigt att det finns människor som kan plugga, ja som jag sa i början av texten... plugga för pluggandes skull??... varför inte hitta något som man verkligen brinner för istället?

Jag ångrar faktiskt lite att jag valde livsmedelsprogrammet.... det var inte riktigt för att jag vill det, det var mest för att Elin & Sofie skulle gå på den utbildning. För att jag tror inte att jag kan klara av annat.

Det jag ville egentligen var att gå bild & form eller dans. 

Men jag visste inte säkert då och var rädd att vara "ensam". Det var som en säkerhet helt enkelt.

Jag förstår nu varför jag sköt på pluggande och gav inte allt...

Men jag är ändå glad att jag gick på den gymnasium utbildningen, annars hade jag nu inte haft jobb som jag har haft nu. 

Jag hade heller inte träffa Ida & Elin & Märta &Jasmin ^^!

Ja duu... ;)