Det är jag just nu. Att bryta ett mönster som jag har burit som en vana hela livet. känns konstigt, overkligt, kompliserat och verkligen förvirrande. Jag märker verkligen det mönstret som jag har allt mer o mer. Det är som att jag är där och nu men samtidigt som jag inte är det. Känns som om den här "rädslan" tar över. Att man nästan glömmer bort att leva och att man är där i bubblan hela tiden och missar massor... I livet...o att allting bara rusar iväg...