Ni/Du säger att jag inte vet ingenting och jag förstår ingenting... Jag tror vi har något gemensamt där....för det gör inte du heller. Visslingen är det väl mitt fel för jag säger ingenting. Vi två är olika du och jag. Du har den förmågan att prata och förklara och prata om dina känslor. Det kan inte jag för jag har aldrig gjort det, aldrig någonsin inte i grupp, inte ensam med någon.... Inte ens för min egen familj för jag är så jäkla rädd du annar inte..... Att sitta bli dumförklarad, vissa himlar med ögon, igen respons (att ni har lyssnat), att ngn inte förstår och hänger på så höjer man röster/ryter mot en , att inte bli lyssnad på och att bli avpruten och över pratad är nog det värsta tror jag och att prata åt än... Det gör mig osäker och vet inte alls vad jag ska säga i dom läggerna... Det gör mig stummare...och väcker massa tankar om vad ni tycker om mig....min osäkerhet och självkänslan bara växer. Plus allt det där med M jag tar det mycket personligt för jag är exakt likadan. Ni sitter o klagar hur hon är och framför allt som person att det inte är bra att vara inåt bunden person(eller vad man vill kalla det) med mera med mera..... Klart att det är inte bra... Men det är sådan vi är jag är sån....jag är en grubblade/tänkare istället för talare.... Och man kanske får dra ut vissa svar på tal.... Man måste kanske ibland fråga och mer djupare.... Svårt att förklara men.... Jag har även haft denna fråga... Är det något fel på mig? Varför är jag annorlunda? Varför säger jag ingenting? Jag har nog haft samma frågor som ni som ni har i mot mig och M vi vet nog våra problem mer än du/ni tror....Förlåt.... :-/

Jag försöker tänka positivt. Jag har en helt okej hälsa. Jag röker inte dricker inte och håller inte på med droger. Jag är ingen dålig sambo bara för att jag drar mig undan. Det helt normalt att göra det när man inte mår bra.. vi är olika kring...

Omfattas med oro och ångest... Helger är så tråkiga jag vill at det ska hända saker.... ...

Önska att det aldrig hade hänt. Även om jag är förlåten... Så har jag fortfarande inte gjort det. Jag ska leva med det tills jag dör. För jag fucking förtjänar det... Förstår inte kommer aldrig göra det. Varför du lever med mig ändå förstår jag inte...

När mina tankar blir bekräftade åter igen... Är det ända vägen ut att få ett slut... Så skulle det ens ha en betydelse då? Om jag försvann och blev tomhet i luften..... ...

Nu har jag äntligen kommit i fass med plugget nu. Som jag har pratat om det så länge nu. Nu äntligen gör jag det. Skönt att jag har lagt bakom det hyfsat iallafall det kryper i på en ibland. Men det är verkligen bättre. 1.5 fokus på plugg o mig nu ??...