Direktlänk till inlägg 7 juni 2013
Idag är jag i vecka 33+2. Jag mår fortfarande bra. Det känns smått i ryggen(svanken) och jag blir lätt yr när jag står upp. Det är väl typ allt jag har känt under min hela graviditet. Jag har verkligen haft en tursam graviditet. Så underbart att jag har klarat mig så bra :)!. Därför har jag jobbat så pass länge fram till v 32, tanke på att lokalvårdare är ju väldigt tungt job.
Jag går ju hemma nu ju. Min sista jobbar dag var i 30 maj, det kändes sorgligt men ändå skönt.
Jag har den där jobbiga rastlösheten. Jag får allt ta mig en lite runda i stan. Gå in på hobbybutiker, tygbutiker och bokhandel eller nåt. Något måste jag ju hitta på att sysselsätta mig med, annars blir jag nog tokig :P
Haha gaaah ;)!
Önska att det aldrig hade hänt. Även om jag är förlåten... Så har jag fortfarande inte gjort det. Jag ska leva med det tills jag dör. För jag fucking förtjänar det... Förstår inte kommer aldrig göra det. Varför du lever med mig ändå förstår jag inte...
När mina tankar blir bekräftade åter igen... Är det ända vägen ut att få ett slut... Så skulle det ens ha en betydelse då? Om jag försvann och blev tomhet i luften..... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|